Värmefotografering – även kallat termografi – är ett ypperligt hjälpmedel vid bedömning av vilka åtgärder som behövs för att sänka energibehovet och öka komforten i ett hus. Det finns åtskilliga andra användningsområden, men dessa behandlas inte här.
Traditionellt sökande efter felkällor såsom luftläckage, bristande isolering och köldbryggor innebär ofta ett arbete i blindo och demontering av byggmaterial som i många fall kunnat undvikas. Vid värmefotografering kan man inte bara hitta var det är fel utan också – minst lika viktigt – var det inte är fel. Här finns mycket tid och stora pengar att spara.
En typisk kamera för byggnadstermografi har en upplösning på en tjugondels grad (0,05°). Det innebär att mycket små variationer syns väl. Värmekameran är däremot inte det bästa verktyget för att mäta den absoluta (exakta) temperaturen. Anledningen till detta beskrivs i slutet av denna artikel.
Hur går det till?
Vid värmefotografering inspekteras ytor där det är och skall vara olika temperatur på de båda sidorna. Det innebär ytterväggar, golv i undervåning och tak i övervåning. Övriga ytor är oftast ointressanta. Kameran tar två bilder parallellt. Den ena är en vanlig digitalkamerabild och den andra är en värmebild där olika temperaturer avbildas med olika färger.
Det finns olika paletter att välja mellan och det är mest upp till användarens smak, men även andra faktorer kan inverka. Vilken temparatur som visas i en viss färg ställs in i kameran för att passa ändamålet men kan också ändras i programvaran som används för att skapa mätrapporten.
De två bilderna visas senare i rapporten sida vid sida där digitalkamerabilden är till för att orientera sig inom mätobjektet. Den är därför också i bredare vinkel än värmebilden.
Vad blir resultatet?
Under mätningen är det en stor fördel om kunden kan vara med och följa arbetet och få vissa saker förklarade på plats. Kindbo Termografi erbjuder en slavdisplay där kunden kan se samma sak som visas på kameran.
Efter besöket hos kunden skapas en rapport som levereras som PDF-fil. Till bilderna lämnas förklaringar, kommentarer och i viss utsträckning rekommendationer till åtgärd.
Hur värmekameran arbetar
Värmekameran mäter mängden energi som ett objekt utstrålar inom ett visst spektrum. Vanligen mellan 7,5 och 14 µm. Det är ungefär tjugo gånger våglängden för synligt ljus. Den mäter alltså inte temperatur. Den temperatur som visas är en beräkning i kameran som bygger på ett antal parametrar. Den första är emissiviteten – en ytas förmåga att sända ut värmestrålning. Den perfekta ytan har värdet 1.0, men det finns inte i praktiken. 0.95 är ofta ett riktvärde för matta ytor som byggnadsmaterial. Blanka ytor ligger under 0.05. Vid så låga värden är värmefotografering utan värde. Man kan alltså inte mäta temperaturen på en fönsterruta. Det man ser är vad som reflekteras i rutan.
En annan parameter är instrålningen från omgivningen som reflekteras i ytan man mäter. Den är närmast försumbar i de flesta fall inomhus, men utomhus måste den tas med och ställas in i kameran. Detta kan vara trixigt och ge förhöjda felaktigheter i mätvärden.
Då dessa värden sällan är kända fullt ut blir det absoluta mätvärdet inte så precist som många förväntar sig. Verktygets styrka ligger i den relativa mätförmågan samt den grafiska presentationen i form av en bild där olika temperaturer syns som olika färger.